Fläckar på fasad, tak och mark är husets sätt att berätta vad som pågår. Färgen och formen avslöjar nästan alltid orsaken – och olika fläckar kräver helt olika åtgärder. Här är guiden.
Börja med att titta på var fläcken sitter
Innan färgen säger placeringen mycket. Missfärgning på norr- och skuggsidor, under takfot och nära träd talar för levande påväxt, eftersom det är där ytan torkar långsammast. Missfärgning som följer en tydlig väg nedåt – under ett fönsterbleck, vid ett stuprörsutkast, längs en skarv – talar för att vatten rinner samma väg varje gång, och då är fläcken en symtombärare snarare än problemet.
Titta också på om fläcken sitter på ytan eller i den. Går den att gnida bort med fingret är det smuts eller lös beläggning. Sitter den kvar när du sköljt är det antingen levande påväxt eller något som kommit inifrån materialet. Den skillnaden avgör om det är ett rengöringsjobb eller ett utredningsjobb.
Grönt: alger och grönslick
Jämn grön beläggning är alger, vanligast på norrsidor, i skugga och nära träd. De är ofarliga i sig – de äter varken puts eller färg – men de håller kvar fukt mot ytan, och det är fukten som skadar puts, färg och pannor på sikt. Se dem som fasadens varningssystem: dyker de upp betyder det att ytan torkar för långsamt.
En paradox värd att känna till är att välisolerade hus ofta grönskar snabbast. God isolering håller ytterväggens utsida kall, kondens bildas nattetid och hinner inte torka bort på dagen. Även nya hus behöver alltså hålla fasaden ren. Åtgärd: skonsam fasadtvätt med softwash, gärna följd av impregnering som håller ytan torrare.
Rosa och rostrött: rödalger
En rosaröd eller orange hinna på soliga, torra fasadytor är rödalger. De trivs där grönalger inte gör det, och förväxlas lätt med missfärgad eller blekt färg – men det är en levande påväxt som sprider sig, inte ett fel i färgen.
Det viktigaste att veta om rödalger är att de inte går att måla över. Algen växer igenom det nya färgskiktet, och då har man betalat för både färg och arbete i onödan. Ytan måste behandlas först. Åtgärd: behandling som dödar påväxten, därefter bedömning av om fasaden behöver mer än så.
Svarta stråk och prickar
Svarta ränder på taket är alger med ett UV-skyddande skal som långsamt bryter ned pannans ytskikt. På fasad är bilden mer sammansatt: svarta prickar, streck och rinningar under fönsterbleck och takfot är oftast svartmögel, en ytlig påväxt som inte medför samma hälsorisk som mögel inomhus men som mörknar igen så länge den lever.
Här ska man aldrig ta till högtryck. Trycket sprider sporerna, driver in vatten i konstruktionen och river ytskiktet på puts och trä. Ättika och klorblandningar bleker fläcken så att den ser borta ut medan påväxten sitter kvar. Åtgärd: softwash med desinficerande verkan, som dödar påväxten vid roten i stället för att bleka den.
Skorpor och upphöjda fläckar: lav
Lav är ett partnerskap mellan en alg och en svamp, och känns igen på att fläcken är upphöjd, flikig eller skorpartad snarare än jämn. Den sitter oftast på tak, murkrön, sockel och andra ytor som är exponerade men fuktiga, och den biter sig fast i ytskiktet på ett helt annat sätt än alger gör.
Lavens fästpunkter växer in i materialet, vilket gör den svårare att ta bort för varje år som går – och gör att skrapning tar med sig ytskiktet. Lav kräver kemisk behandling med verkningstid, inte mekanisk bearbetning. Tidig åtgärd sparar både material och pengar.
Vitt: kalk- och saltutfällningar
Vita ränder och slöjor på tegel, betong och marksten är salter som vattnet löst ut ur materialet och lämnat kvar på ytan när det avdunstat. Det är alltså inte smuts som kommit utifrån utan material som kommit inifrån – vanligast på ny betong och efter långa blöta perioder.
Själva fläcken går att tvätta bort, men skurning gör ingen skillnad eftersom kalken bildats inifrån; det krävs ett surt medel avsett för ändamålet, och på fel underlag kan sådana medel ge matta fläckar. Återkommer utfällningen snabbt är det ett tecken på att vatten rör sig i konstruktionen, och då bör orsaken utredas i stället för att bara tvättas bort igen.
Orange och brunt: rost
Rostränder kommer från armeringsjärn, metallbeslag, kvarglömda trädgårdsmöbler eller järnhaltig gödsel. Järnet oxiderar och missfärgningen sugs in i materialet, vilket är varför fläcken sitter kvar även efter skurning – den sitter i stenen, inte på den.
Ytliga rostfläckar går ofta att behandla bort med rätt medel. Men kommer rosten inifrån betongen, från armeringen, är det ett varningstecken på armeringskorrosion. Då är rengöring fel åtgärd i sig; missfärgningen ska undersökas av någon som kan bedöma konstruktionen.
Krita på handen: oxiderad färg
Får du ett färgat puder på handen när du stryker över fasaden har färgens ytskikt brutits ned av sol och väder. Kritning är vanligast på söder- och västsidor, som får mest UV, och är ett av de tydligaste tecknen på att färgen faktiskt är sliten och inte bara smutsig.
En fasadtvätt tar bort kritningen och är ett obligatoriskt första steg om du planerar ommålning, eftersom ny färg inte fäster på puder. Slamfärg, som falu rödfärg, är ett undantag som kräver eget omdöme: den är inte filmbildande utan kritar av sig av konstruktion, och tvätt med tryck tar därför med sig pigment. Där behandlar vi påväxten i stället för att spola.
Vad du aldrig ska göra – oavsett färg
Högtryck, alltså tryck över 100 bar, hör inte hemma på puts, målat trä eller känsliga stenslag. Byggnadsvårdssektorn är entydig på den punkten: högtryckstvätta aldrig en fasad, eftersom du riskerar att trycka in fukt i konstruktionen – och är huset utvändigt tilläggsisolerat är risken ännu större, eftersom isoleringen kan bli blöt utan att det syns.
Använd inte heller ett medel bara för att det tog bort fläcken på en annan yta. Ett surt rostmedel kan etsa natursten permanent, ett starkt algmedel kan skada känsliga ytskikt, och lösningsmedel mot klotter kan lämna en blank skugga där färgen suddats. Fläckens färg avgör medlet, men materialet avgör om medlet får användas.
Så gör vi bedömningen
Vi börjar alltid med materialet: puts, tegel, målat trä, slamfärg, plåt eller natursten. Därefter påväxtens eller missfärgningens typ, och sist var på huset den sitter och varför. Först då bestäms metod och medel – softwash på känsliga och levande ytor, högtryck bara på tåliga hårda ytor som betong och marksten.
Ibland är det ärliga svaret att fläcken inte i första hand är ett tvättjobb. Återkommande saltutfällning, rost inifrån betong och fuktfläckar som kommer tillbaka på samma ställe är symtom på att vatten rör sig där det inte ska. Då säger vi det, i stället för att sälja en tvätt som döljer symtomet till nästa regn.